Kvinna på 57 år som för några år sedan
vaknade till och äntligen insåg att nu är det dags att börja spara.
Som yngre var jag ensamstående mamma och
pluggade samtidigt. När jag senare fick jobb var det ändå tufft ekonomiskt
under många år. Mannen jag levde med hade svårt att få sin firma att gå runt,
räntorna var höga, hyran likaså och barnen behövde sitt. Det fanns aldrig något
över.
När jag efter ytterligare antal år hade
fått en riktigt bra inkomst så njöt jag av att kunna köpa och spendera både
till mig, till hemmet och barnen. Något direkt sparande blev det inte.
Sommaren 2015 skulle jag snart fylla 55 år. Som
från ingenstans kom tanken om att jag måste börja spara och se om mitt hus
inför framtiden. Jag insåg att jag måste börja ta ansvar för min ekonomi.
Glädjen över att spendera hade på
något mystiskt sätt försvunnit och istället ersatts av ett starkt behov av att
sätta mig in i min ekonomi. Ett intensivt arbete påbörjades.
Jag började räkna på utgifter och
inkomster, städade rent bland mina utgifter, gjorde en budget, tog reda på, via
"minpension.se" hur min pensionsprognos såg ut och började läsa flera
bloggar och böcker och lyssnade på poddar om ekonomi och sparande. Jag öppnade
ett konto på Nordnet. Jag började så sakteliga investera. Det har inte varit
någon lätt resa, men samtidigt väldigt rolig. Jag gick från att vara
fullständigt okunnig till att försöka förstå hur jag skulle få mina pengar att
växa, hitta balansen mellan risk och trygghet i sparandet.
När jag tittar tillbaka är det svårt att
förstå, eller snarare svårt att acceptera att jag kunde vara så omedveten och
slösaktig. Ur mitt nya perspektiv är det snudd på obegripligt. Samtidigt kan
jag konstatera att jag varit väldigt omedveten om kraften i sparande som
exempelvis "ränta-på-ränta effekten". Och eftersom dessa insikter kom
till mig så sent i livet så har mitt sparande med allt som hör till tagit en
turboliknande fart.
Men nu är jag alltså till slut på väg. Det känns makalöst bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar